Överbeskyddande?
Överbeskyddande?!
Nä, det tycker jag inte att jag är.. Eller?
Hur upplever ni mig mina vänner? :)
Jag vet att jag tänker en del..
Hur saker kan gå om man gör si om man gör så.
Eller om man inte gör!
Tex:
- Jag håller alltid koll på mina barn, jag låter inte Lovis vara utan min uppsikt så långa stunder
föööör att jag vet ju inte vad hon hittar på.
Är vi med kompisar så står jag stundvis och tittar till barnen.. Jag vill gärna se så att Lovis
inte är dum mot någon eller tar saker ur deras händer, likaså så inget annat barn är dumt.
Inte konstigt va? Jag vill ha koll helt enkelt.
- Finns det en trapp utan grind så lämnar jag dom inte utan uppsikt, för tänk
om (i mitt fall) Lovis klättrar upp! Jag vet ju att hon kan ramla ordentligt och jag vet också
att hon inte kan ta sig nerför.
Konstigt? Tycker jag inte.
- Jag har testat ha Lovis utan bygel i matstolen.. Det gick inte så bra för hon dök rakt ner efter en stund..
Så bygeln blev kvar.. Vi testar om ett tag igen :)
- Jag har en dörrstopp hemma för att Lovis inte ska kunna stänga dörren. Speciellt inte om
det finns andra barn här. Dom ska inte leka med dörren!
Och usch om dom skulle klämma fingrarna!! Iiinte skönt ju!
Och så har vi en distans uppe på dörren så att dörren aldrig går igen helt.
(Det här gäller bara dörren till hennes rum, dom andra kan vi stänga helt)
Jag vill faktiskt inte att hon eller nåt annat barn ska klämma fingret för att dörren smälls igen!
Överbeskyddande? Jag tycker inte det..
- När Lovis klättrar upp för stolar så talar jag om för henne att hon inte får det.
För att hon ska helt enkelt inte klättra! Många gånger går hon ner då och ibland får jag ta ner henne.
Köksstolen sätter hon sig fint på, så där får hon gå upp :)
- Jag tycker inte om att Lovis går runt med "små" föremål i munnen. Typ saker
som är som en jordgubbe i storlek..(Alla vet väl hur stor strupen är? Och hur stora saker man kan svälja?)
Hon brukar gå runt också "smaka" på dom eller dra dom
mot munnen. Och jag vet ju att hon kan sätta dom i halsen om hon skulle snubbla.
Det vill jag ju inte.
Ganska självklart va?
(Kan ju säga att jag har blivit tillräckligt rädd en gång när Lovis satte avokadoskal i halsen..
Det fastnade verkligen och hon blev rädd och både, jag, Ted och min syster blev jätterädda.
Men det kom upp. USCH! Det var otäckt!)
-Hon får inte hoppa, springa eller stå i soffan!
Man sitter i soffan här hemma!
Halkstrumpor? Det använder väl många till sina barn?
Just för att dom inte ska halka..
Så vart går gränsen för överbeskyddande?
Kistan som jag ska göra ordning här hemma har en del vassa metallkanter.
SJÄLVKLART tänker jag "knacka" bort dom med hammare.
Den kommer ju vara en leklåda så barnen kommer ju hänga över kanterna
och riva bland leksakerna. Jag kan ju inte låta dom vassa kanterna vara kvar om barnen faktiskt kan
skära sig på dom!
Så pass tycker jag inte att barnen ska få lära sig den hårda vägen!
Och sen anser jag att man inte kan lita på ett barn.. Man kan inte lita på dom fast än dom kommit
upp en del i åldern.. Man vet vad som är kababla till, man vet att dom kan lyssna..
Men man vet ju också att dom gör preciiiiiis det som dom inte får göra!!
Och det kan ju hända när man minst anar det..
Så nä! Jag tycker inte jag är överbeskyddande!
Jag tänker bara ett steg före, innan det händer!
Men sjääälvklart slår sig Lovis. Hon ramlar och fumlar och inte daltar jag med henne för det heller.
Upp igen och vidare!
Jag syftar ju på dom här lite allvarligare sakerna...som kan hända!
Jag kan inte tänka:
Nää! Men sånt händer ju inte!!!
Hur gör ni?
Mitt äldsta barn är ju faktiskt bara 1,5 år!
(något som jag tänkt en del på idag bara)
Oj, jag ser att du tänkt! Jag tycker du är en fantatisk mamma <3
Tycker mest det är självklara saker. Klart ungen inte ska gå/springa eller för den delen stå i soffan.
Nu vet jag att Minna kan ta sig ner för en trapp, men jag skulle inte lämna en trapp utan grind obevakad för det!
Men så små barn som vi har så tror jag det är svårt att vara överbeskyddande.
När Minna gör någonting "nytt" brukar jag tänka "vad är det värsta som kan hända?" och är det en konsekvens jag kan leva med, typ hon ramlar omkull och blir rädd själv och skriker lite grann - fine, hon får hållas.
kan hon göra sig illa? - ja, då är det "nej" och nu gör vi nått annat!
Kom ihåg någon form av stopp till kistans lucka så den inte faller igen på de små fingrarna!:) Jag tycker att dina tankar är helt logiska och inte alls överbeskyddande,bara en helt vanlig modersinstinkt!:)
Japp! Locket på kistan ska självklart sättas fast i väggen :)
Inte är du överbeskyddande, snarare KLOK! :)
Alla barn är ju olika och klarar av olika saker på olika sätt. Molly till exempel klarar av att sitta på sin tripp-tapp utan bygel. Hon klättrar väldigt ofta på saker men vi vet att hon klarar det occh på hennes förskola har de toddlarkultur så där får de klättra på deras små möbler som självklart sitter fast i väggarna. Men de som kan klättra gör de, de barn som inte kan det låter bli har de sagt på förskolan.
Precis som du säger så gäller det att tänka 2-3 steg före, vad som KAN hända om det går snett men som sagt, alla är olika och inga känner ens eget barn bättre än en själv! :)
Hoppas ingen sagt till dig att du är överbeskyddande? :S
Just ja, en sak till, överbesyddande i mina ögon är typ att man aldrig går ut med ungen, stannar inne inom fyra väggar ;) Baciller kan ju döda!
Haha jag tycker du tänker för mkt för de du tar upp nu är ju självklara saker men sen tänker du på en massa annat. De är typiskt dig även innan tjejerna att vrida och vända på allt minst 2 ggr =) absolut inget fel! Jag tycker du är mest mysig och rolig, du får mig att tänka på saker som jag aldrig skulle kommit på själv!
