Barn och hund....hund och barn..
...Eller barn och djur överhuvudtaget.
Det här är ett inlägg som jag lääänge tänkt lägga upp. Bilderna på Lovis och Astor har legat
på skrivbordet på datorn sedan innan Luna föddes. Har bara inte blivit av.. Och bloggar dessutom
typ jämt från mobilen numera.
Vi har ju haft Astor i 3,5 år nu. Och Lovis i 1 år och 8 månader.
Så Astor var ju "först" här :)
Jag blev gravid och Astor låg jääämt vid min mage eller rygg. Sov alltid vid mig när vi skulle sova för natten.
Så kom Lovis. Astor var nyfiken och luktade och pussade.
När jag ammade Lovis hemma första gången så lade han sig i mitt knä :) Som många andra
gånger efter det.
Astor har aldrig gått och lagt sig bredvid Lovis när hon somnat i soffan eller legat på golvet. Så gör ju många hundar. (ibland har det blivit så om vi har haft dom båda i soffan, då har dom legat bredvid)
Och nu när vi skulle sova på kvällen så låg han bredvid Ted istället. Vet inte varför? För vi har alltid låtit Astor vara med. Han nosar, slickar och har alltid fått vara nära (förutom när han blir lite för mycket. Då får han lägga sig i sin säng)
När jag blev gravid med Luna så låg Astor aldrig bredvid mig.. Såklart så myste vi i soffan men han höll sig till Ted. Astor visste väl vad som väntade ;) En till sån där som gråter, skriker, låter, sparkar och kravlar på golvet ;)
Så kom Luna och Astor blev lika glad som när Lovis kom, nosade och pussade.
Nu ligger Astor lite oftare bredvid mig i sängen faktiskt :) Supermysigt!
I alla fall:
Lovis har från första stund fått lära sig att man klappar försiktigt. Vet inte huuuuur många gånger vi sagt det.
(likaså mot människor. Man får inte slå, man får klappa försiktigt coh så har vi tagit hennes hand och klappat fint)
Man får inte dra i öronen, inte i svansen, man klappar medhårs. Man låter Astor vara när han ligger i sin säng. Lika så om han myser nån annanstans. Man får inte jaga och springa efter Astor. Man får inte röra Astors matskål, om vi nu inte är med så hon får mata han. Astor ha fått lära sig att vi måste få vara i hans skål också, så inte han vaktar den.
Och när vi säger:
LÅT ASTOR VA!! Så ska hon låta bli han. PUNKT!!
Lovis i somras, tror jag =)
Hur kan ungen vara så brun??
Det har hänt några enstaka gånger att Astor nafsat, jag upprepar NAFSAT till mot Lovis och andra barn med för den delen. Klart hundar ska få säga ifrån, om ni förstår?
Meeen! Kring den saken finns ju delade meningar.. Vettiga människor(min åsikt) förstår ju medans vissa tycker att hunden ska avlivas..
Nu brukar Lovis och Astor busa :) Hon tar hans leksak och springer iväg. Då springer han efter och försöker ta den. Lovis gapskrattar och när Lovis skrattar så hon faller ner till golvet för att hon inte kan stå upp nå mer så slickar Astor henne i hela ansiktet. Astor viftar på svansen och Lovis skrattar. Då är det lek =)
Läste ett forum på familjeliv förut:
En mamma hade två barn. En pojke på 3 år och en bebis. Hon var i ett annat rum än pojken och hunden. Pojken kommer lite kinkig in till mamman och hunden hade bitit han.(Han hade fått märken på kinden, tror jag det var) Sen berättade pojken för mamman att han, pojken hade bitit hunden i ryggen!!!!!!
UNDRA varför hunden bet tillbaka?!
Kommentarerna var delade i inlägget. Många tyckte så klart att hunden skulle avlivas och många tyckte att pojken skulle lära sig hur man behandlar djur. Flera påpekade att inte behöver pojken avlivas för vad han gjorde.. Vissa tyckte att mamman skulle stänga in hunden i ett annat rum.. Ja, det skrevs mycket..
Av egen erfarenhet, i allafall i 1 år och 8 månader har vid haft hund och barn. Lovis har varit superduktig och hon har förstått vad vi menat. Men det är ju också vi som gjort arbetet. VI har lärt henne hur man behandlar djur. Om det så ska sägass till miljoner gånger.
Hon får inte göra men hon får också göra. Hon får inte vara dum mot djuren men hon får klappa. Klappa försiktigt.
SÅ...
Hur kan man säga?: Hon/han är så snäll! Barnen sitter på hon/han, drar i öron, rycker i svansen eller pälsen.
Hon/han säger aldrig ifrån...
Det är ju jätteskönt att ha en sån "snäll" hund. Men varför skulle det vara okej att bete sig så mot han/hon? Bara för att det är ett djur? Och vad händer när hunden/katten eller vad det nu är tröttnar? Ungen kanske är på tok för dryg?
Är det hundens fel då? Ja, då ska hunden avlivas. OBS, och nu snackar inte jag om anfall utan markeringar!!
Nä! USCH!! Det är inte okej! Är Lovis nån gång för mycket mot Astor och inte lyssnar. Då river jag i och talar om vad som gäller. Då får hon sitta på mattan. Hon får väl grina om hon vill men lyssna ska hon!!!
Man är snäll mot djur!
Så fort Lovis ser ett djur så piper hon med sån där fjantig liten röst =) För att hon förstår att det är ett djur och dom är godiga tycker hon och hon är såååå försiktig. Pussar och kramar.
Senast idag med Robin och Patricias katt. Hon klappar så försiktigt, pussar och kramar.
Jag är stolt över Lovis =) Och jag ska se till att Luna förstår lika bra :)
För hänger det inte på oss? Det är ju vi som uppfostrar barnen!
Kort och gott..
Jag tycker inte att det är en "ursäkt" att hunden ligger så snällt still så det är okej att att barnen klättrar, nyper och drar.. Jag tror inte att hunden/katten ligger där och skrattar innerst inne... Ingen vill väl bli trampad på?
Men nu kom jag på en sak! Det finns ju sånna där djurmattor med huvuden! Köp en sån till barnen så kan dom sitta, hoppa, dra, bita om dom nu måste få göra det!
Det är jobbigt ibland med hund när man har barn men och det är ju för att jag bryr mig om Astor.
Jag hade ju kunnat sluta bry mig. Vilket skulle reslutera i en Astor som aldrig får komma ut och som bara finns till.. Jag älskar Astor!
Jättebra skrivet!!!!
Helt rätt! Alltså att det är ju klart djuren ska ha sina egna fria platser och när barnen är små är det upp till oss som matte/husse att hjälpa dem att få ro och inte bli påhoppad av barnen likaså som vi ska hjälpa barnen att få respekt för hunden.
Här hemma bryr sig knappt Molly om Ludde förutom på morgonen när hon vaknar då ska hon alltid ge en morgonkram och när vi kommer hem om vi varit borta. Men annars är han bara en i mängden. Ibland tror vi att hon inte vet om att han är en hund för ser vi andra hundar ute på stan så blir hon skitglad och skriker vov vov och pekar och vill klappa. :P
Nackdelen med att det fungerar bra mellan Ludde och Molly, är att hon tror att hon kan klappa alla djur som hon gör med Ludde. Ett par vänner här i stan har en katt som inte är så förtjust i barn (de har två barn) och blir lite sur om man går för nära vilket vi har sagt åt Molly huuuundra gånger när vi varit där. Hon får sig några tjuvnyp då och då och sist blev hon riven på armen/handen men då lät hon katten vara. Får se hur det blir nästa gång vi kommer dit. Har ju givetvis koll på henne när vi är där men den där katten är överallt också ;) Haha!
Jag blir ledsen när man hör folk som säger lätt som en läpp "men avliva hunden då" om den bara markerat lite... De har ju rätt att markera de med fast skulle det upprepa sig ett flertalet gånger måste man ju göra något som vi tyvärr fick göra med Sigge. Vi fick ju arbeta jättehårt med honom men till slut fungerade ingenting och med råd av veterinär bestämde vi oss för att låta han somna in.
Jag tror det är nyttigt för barn att växa upp med husdjur i form av katt/hund ja kanske till och med fiskar osv men det är nog nyttigt och bra! :)
Fast håller med, det krävs mycket energi att vara både förälder och matte. Men när det är som jobbigast ska man tänka på de fina och mysiga stunderna man har med dem, då känns allt så mycket lättare! :D
Du skulle haft sett bilden som Robin tog på Lovis och Yasmine idag, hon var jätteduktig med henne och klappade försiktigt under hakan till och med :)
Minna är också superduktig med djur, och precis som du skriver kommer ju det av tålmodigt visande "klappa fint - inte slå" och ta handen och visa hur man ska göra.
och det är klart att hunden får säga ifrån,inte hur hårt som helst men helt klart markera att "det här är inte okej"!
Åh en puss också - modiga tjejen :)
Självklart ska barnen lära sig hur man behandlar djur! Precis som dom ska lära sig att behandla människor bra. Helt klart rätt Sandra :) Och Lovis är duktig, vilket beror på hur ni visar att man ska göra och berättar för henne.
Grymt bra inlägg Sandra! Precis som det ska vara - alla ska ha respekt för varandra, människor som djur!
Helt rätt Sandra! Har glömt svara på din kommentar tidigare. Jag hade vår hund innan jag och Johan träffades, vi har bara varit tillsammans 5 år. Vi tjatar tålmodigt vidare varje gång Julle är för jobbig mot hunden, dock hade det underlättat lite om hon åtminstone kunde morra och markera lite själv. Mina föräldrar har en STOR hund och han säger till på en gång Julle är på honom, och då låter Julle honom vara sen. Dom kan leka och greja, men blir Julle för jobbig efter ett tag så morrar han till eller skäller och då blir Julle lite rädd. Klart att hunden måste få säga ifrån så länge det inte skadar barnet. Mina föräldrar hade tidigare en hund på omplacering, han var ca 1 år när dom fick honom och han hade stora problem gällande barn. Han var rädd för barn, något som kom från hans tidigare hem. Han skällde på alla barn, hoppade, nafsade - typ skulle lätt kunna anfalla. Jag var gravid med Julle då och dom bestämde sig för att göra sig av med den hunden, för att dom skulle få barnbarn och ville inte riskera något. Var också svårt att lära om honom att få en annan uppfattning om barn liksom. Alla hundar är olika, precis som alla människor.
Men det var bra skrivet, håller helt med dig! :)
Kloka ord! Det är synd att man skaffar sig djur om man inte kan visa empati, kärlek och trygghet för djuret. Blir galen när människor som har dumma bortförklaringar, som om djur vore mindra värda. Och som du säger, vem ska man "skylla" på om djuret säger ifrån? Måste respektera dess vilja!
Ha en fin kväll! :)
