viiii

Ganska tråkigt faktiskt att kommentera bloggar när man aldrig får svar... eller att nån skriver tillbaka..

Dagarna säger bara svisch och så är dom förbi.
Jag har inte tråkigt på dagarna och fort går dom. Vissa dagar vet jag inte ens vad vi gjort?!

Igår var vi i alla fall till borlänge.
Och trängdes med alla andra....Ja, och Ted körde Lovis vilket innebär att det tog lite tid att komma fram.
Jag säger ursäkta, ursäkta, ursäkta och kör och så var man framme :P En och annan hälsena kanske åkte av,
men dom gör ju inte vagn med ringklocka :P Skämt å sido, haha!!

Så nu har Lovis fått en TrippTrappstol och en åkpåse.
Vilka snälla föräldrar hon har.
En alldeles NY tripptrapp som nu står och pryder vårat kök :)
Och en skön åkpåse så nu slipper hon frysa in den kalla hösten och vintern.

 
Jaha!! Säger hon, hur ska man sitta då?
  
Och nu när vi köpte stolen, babysatsen och dynan fick man brickan med på köpet.
Tack för det! Kul att få nåt när man köper en stol för så mycket pengar =)
Och så skulle man registrera den på Stokkes hemsida för att få en garanti på 7 år,
det var ju inte dåligt :D

Den här stolen kommer ju kunna användas lääääääääääääääääääääääänge.
Slit den med hälsan hjärtat <3

Hon har fått ätit grött också och det var gott säger hon :P

Ja, förresten.
Mamma och pappa sa alltid när jag var liten att: När löven blir gula då fyller du år :)
Och nog börjar dom ändra färg allt.

Ja, faktiskt så behöver Lovis nya kläder =)
Hon växer, inte i raketfart men när kläderna är för korta i armarna då får mamman köpa nya kläder;P
Så lite glad är jag för att hon växer.
Ett par badisar blev det också.


Nu sitter vi bara och torsdagsmyser i soffan.
Jag, Lovisen och Astor är trötta, tror vi sover en stund.

Förresten....Ska det vara så här mörkt på himmelen så kan det väl lika gärna åska och spöregna
lite också, det skulle jag tycka om.
Så vädergudarna.....sätt fart!!

Idag har Lovis premiärat badhuset =)
Hon har haft lite problem med sin navel så vi har inte kunnat badat tidigare men nu så..
Och stOOOOOOOra ögon hade hon. Det var inte så hon skrattade men hon grinade inte heller :P
Vatten tycker hon om i alla fall.
Tack Mindie för att vi fick låna din "ring". =)


   
Det var första gången jag var där sen dom gjorde nytt. Det var inte stort men helt dugligt
till alla mindre barn. :)

Somnade så fort hon hamnade i bilstolen men hennes mamma skulle promt ändå
prova vintermössa.

Vilken tycker ni??
Här är hennes overall

  
Dom är ju lite stora nu men dom ska ju inte användas förrän om några månader.

Angående mitt förra inlägg om barn så:
Lovis är inte hela mitt liv, hon är en del av mitt liv <3

Tyckte min kompis Lina säger det så bra!
Gå in och läs!

http://nilssoncarolina.blogg.se/2010/september/funderar.html?_tmp=c6b478458dd6993efd31468f5cde14fa7d1607c2

Har tänkt en del på att många, så fort dom blir mammor så blir ursäkten:
jag hinner inte för att jag har barn.

Det är en ursäkt för att det är stökigt hemma, inte hinner sminka sig, inte hinner fixa håret,
går i samma gamla paltor som luktar spyor. Och det VÄRSTA!! När mammorna torkar av barnets snor
på sina egna kläder! Jag tycker det är ÄCKLIGT!
(alltså folk får göra som dom vill, jag undrar bara varför det är en ursäkt så fort bebisen ploppat ut)

Bebisen är ju inte en 8 månaders krypande bebis när den föds?!
Kan tänka mig att allt blir betydligt svårare när det är fullt ös på barnet i typ 1 års ålder.

Jag sa när jag va gravid att jag tänker såklart sminka mig, ha fina kläder och bry mig om mig själv.
Men eftersom vi är hemma så blir det såklart fler mysdagar än tidigare, så visst, man passar ju på att njuta i
hemmakläder också!

Jag kan ju i alla fall prata lite, jag har ju en snart 4-månaders guldklimp här hemma.
Jag hinner ju städa för hon sover faktiskt mellanåt (ja, förutsatt om jag inte sitter och tittar på hennes alla
andetag), jag hinner duscha (hon kan faktiskt ligga i babygymmet eller sitta i sin babysitter), jag hinner laga mat och jag hinner t.o.m. går ut med vår hund så han får kissa (antingen tar jag med mig babyvakten ut eller
lägger Lovisen i vagnen under tiden =)

Det finns lättare barn och det finns svårare barn, det vet jag och det är inte alltid lätt..
MEN jag tror ändå att lite blir vad man gör det till!!
Att man skapar mycket själv, som bebisen kanske inte ens kräver, men sen har det blivit ett behov
på grund av oss päron.

Och när man pratar med andra föräldrar så frågar ju många:
Sover hon på natten?
Har hon aldrig hon i magen?
Somnar hon så där lätt bara?

Ja, det fungerar skitbra! Hon har sovit bra från första stund.
Nej, hon har inte ont i magen.
Ja, hon har fått legat vid sidan av oss hela tiden i soffan (vi har inte burit på henne om hon inte krävt det)
När hon ska sova, sover hon i sin vagga/säng, vi lägger oftast ner henne och hon somnar själv.
Och hon har bara fått sova mellan oss när hon vaknat på morgonen och fått mat, aldrig annars.

När man sitter så här och pratar så känns det som att föräldrar gärna pratar om det svåra och kan
uppfatta oss med ganska lite svårigheter bara skryter.
Men så är det ju inte.
Precis som att du pratar om hur lite eran bebis sover på natten så måste ju jag kunna säga att
min bebis sover bra på natten. Men det känns inte alltid lika ok.

Mina kompisar som har barn, ni är så skitsnygga.
Vi är sådana snygga mammor när vi går genom stan.

Vad tycker ni? Tror ni man skapar mycket själv?
Har ni slutat bry er om er själv?

Jag är nyss hemkommen, har varit iväg på lite fix.
Det var väldigt tyst när jag kom innanför dörren förutom Astor som kommer
springandes och överlycklig med sin gröna :P


Ted och Lovisen sover så skönt i soffan.
Jag sitter här och lyssnar på Lovis som låter mmm....mmmm..mmm...mmm vi varje utandning
<3


Duschade med Lovis idag, spykråkan. En välbehövlig sådan!


Å så har hon läst lite bok :P


Nu ska jag nog dra med dom här ut på en prommis innan nästa regnskur..

Dagen idag för ett år sen
..är en dag som skulle ändra vårat liv
Det var tidigt på morgonen som vi fick veta att jag var gravid
ÄNTLIGEN

Hittade ett litet "brev" jag skrev nån vecka efter =)

Herregud, nu sitter jag är och är gravid i v.7, 6+5, Går in i v.8 på torsdag. Det här är helt sjukt.
Trodde aldrig att vi skulle komma hit.
Åtminstone så kändes det inte så.

Efter 1,5 år sen jag slutade med p-piller, mycket tjat till gyn och fler moment fick jag äntligen
Pergotime (tabletter som ska stimulera ägglossning,eftersom jag inte fick någon av mig själv)

Jag åt första kuren i mitten på augusti 09.
Onsdagen 9/9 var min beräknade mens.
Jag hade mensvärk och trodde absolut att den skulle komma.
Vi har blivit så bevikna förut när man hoppats så otroligt mycket så nu ville
jag inte vara inställd på att det skulle bli ett + utan väntade istället på mensen. Det skulle gå bättre om mensen kom och man tar nya tag änatt göra ett gravtest som visar - och så kommer mensen ändå.

Torsdag, fredag, lördag och söndag gick och jag trodde att mensen skulle kunna komma när som helst.
På måndag hade vi bestämt att vi skulle testa.

Jag vaknar 3 på natten, så grymt kissnödig, försöker somna om men det går inte.
Teds klocka ska ringa kl 5 så jag ville vänta tills dess.
Den slog 4 och jag var tvungen att kissa.
Jag var lika nervös som när jag gjort alla andra typ 100 tester.
Men den här gången blev det ett streck åt andra hållet OCKSÅ!
Jag trodde att det var omöjligt för oss. Man ser alla andra gravida eller med
barnvagnar så man vet att det går ju.

HERREGUD!!! HHIIIIIIIIIIIIiiii! Var väl det första jag sa till Ted när jag hoppade på han i sängen.
"Det blev ju ett pluss" , kom sen.
Gud va skönt sa Ted, Äntligen!

Trodde framförallt att min reaktion skulle bli större än vad den blev. Det blev mer en lättnad, en stor sten som släpptes från kroppen.

Det har väl nu gått ca två veckor sen vi fick reda på att vi ska bli mamma och pappa, vilket känns helt sjukt!

Känningar har varit ömma bröstvårtor, mensvärk och lite svagt, svagt illamående mitt på dagen ibland och byxorna sitter faktiskt hårdare i magen.

Det väntar en helt otrolig resa där vi ser framemot mycket.

Från det här (v10 3 cm):
 

Till det här:



Att något kan bli så vackert <3

Att vara kär vet jag hur det känns och jag är kär
men att jag skulle kunna bli mer kär
så här kär
och i dig Lovis
det hade jag aldrig kunnat ana
jag ser på dig med den största kärleken man kan ha
med det varmaste hjärtat
och dom blötaste ögonen

LOVIS MAMMA ÄLSKAR DIG

Tänkte att våra lilla dam skulle få bli prickig medans hon är liten.
Det blir vattkoppskalas och fika hos mig när prickarna hittas :D
Välkommen då!

Våran underbaring Lovis
 <3 Vi älskar dig så <3

Tänk!
 Våran skönhet har passerat 3 månader och vi tar bara mer och mer kort.

Vi köpte en systemkamera när Lovis var nån vecka för jag var så trött på bilder som bara blev bra ibland.
Hade man blixt så såg man blemmig ut och utan blixt blev det grumligt. Så efter att vi tittade på bilderna från BB, där många var kassa så köpte vi en riktig och jösses vilken skillnad det blir på bilderna,
helt utan att vara proffs :P
MEN det finns faktiskt en nackdel. Det är ju att man tar så tokmycket bilder. Vart ska man göra av alla??
Och man nöjer sig ju inte med ett kort på det ögonblicket, nädå, man klickar ju på.
Mindre kul sen när man ska gå igenom alla och sortera bort dom mindre bra.
Vi håller i alla fall på nu och sorterar på datorn, lägger i mappar för att sedan bränna ut på skivor och lägga
över på hårddisk. För TÄNK OM datorn skulla kollapsa!!
Vad dum man är egetligen som lägger bilderna där!
Nej, SKÄRPNING!

Och även om Lovis bara är 3 månader så ser våran ena vardagsrumsvägg redan ut så här:
(det finns ju faktiskt bilder på andra än Lovis också, min syster i rött hår där t.ex.
HUR SNYGG SOM HELST JUH)

Den helsvarta är en digitalram som vi inte har startat än.

Helnöjd är jag.
Undrar hur den kommer se ut om ett år? Och när nästa barn kommer?
Dom får helt enkelt en varsin vägg <3

Bjuder på lite kläder också som jag budat hem från Tradera:
   
 


Som nytt!
Tänk vad mysigt Lovis ska ha i höst och vinter i dom här utan glipor =)
Den blå och den svarta är faktiskt till Lovis kompis Dante, men dom ärver hon tillbaka sen ;P

Tänkte bjuda på en bild på lillfisen också men då LAGGAR DET, skriker Ted som spelar.
Så det får bli en annan dag.

Nu ska jag hugga in på lite grötbullar som jag gjort medans jag setat här.
Hoppas dom är lika goda som jag hoppas att dom ska vara.

Natti natti!

Så här såg våran ut...

Jenny följde med hem till oss för lite våfflor, mina är så grymt goda :P
Jag ska hugga in på min sista våffla när Ted börjar löjla sig ungefär som han brukar göra, jämt, JÄMT OCH STÄNDIGT. Vi har väldigt roligt jag och Ted, vi skrattar mycket och kan vara otroligt töntiga men nu har
Teddrivit allt till sin spets under några dagar och ibland bara tröttnar man.

Jag älskar han så mycket som man kan älska någon och mer därtill <3
Men ibland så bara iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii och det som stog närmast var grädden :D

Vad jag inte tänkte på är ju att jag så klart får tusen gånger mer tillbaka.
  
  
  
   

Ted, du får mig att skratta från hjärtat många gånger <3