viiii

Dagen idag för ett år sen
..är en dag som skulle ändra vårat liv
Det var tidigt på morgonen som vi fick veta att jag var gravid
ÄNTLIGEN

Hittade ett litet "brev" jag skrev nån vecka efter =)

Herregud, nu sitter jag är och är gravid i v.7, 6+5, Går in i v.8 på torsdag. Det här är helt sjukt.
Trodde aldrig att vi skulle komma hit.
Åtminstone så kändes det inte så.

Efter 1,5 år sen jag slutade med p-piller, mycket tjat till gyn och fler moment fick jag äntligen
Pergotime (tabletter som ska stimulera ägglossning,eftersom jag inte fick någon av mig själv)

Jag åt första kuren i mitten på augusti 09.
Onsdagen 9/9 var min beräknade mens.
Jag hade mensvärk och trodde absolut att den skulle komma.
Vi har blivit så bevikna förut när man hoppats så otroligt mycket så nu ville
jag inte vara inställd på att det skulle bli ett + utan väntade istället på mensen. Det skulle gå bättre om mensen kom och man tar nya tag änatt göra ett gravtest som visar - och så kommer mensen ändå.

Torsdag, fredag, lördag och söndag gick och jag trodde att mensen skulle kunna komma när som helst.
På måndag hade vi bestämt att vi skulle testa.

Jag vaknar 3 på natten, så grymt kissnödig, försöker somna om men det går inte.
Teds klocka ska ringa kl 5 så jag ville vänta tills dess.
Den slog 4 och jag var tvungen att kissa.
Jag var lika nervös som när jag gjort alla andra typ 100 tester.
Men den här gången blev det ett streck åt andra hållet OCKSÅ!
Jag trodde att det var omöjligt för oss. Man ser alla andra gravida eller med
barnvagnar så man vet att det går ju.

HERREGUD!!! HHIIIIIIIIIIIIiiii! Var väl det första jag sa till Ted när jag hoppade på han i sängen.
"Det blev ju ett pluss" , kom sen.
Gud va skönt sa Ted, Äntligen!

Trodde framförallt att min reaktion skulle bli större än vad den blev. Det blev mer en lättnad, en stor sten som släpptes från kroppen.

Det har väl nu gått ca två veckor sen vi fick reda på att vi ska bli mamma och pappa, vilket känns helt sjukt!

Känningar har varit ömma bröstvårtor, mensvärk och lite svagt, svagt illamående mitt på dagen ibland och byxorna sitter faktiskt hårdare i magen.

Det väntar en helt otrolig resa där vi ser framemot mycket.

Från det här (v10 3 cm):
 

Till det här:



Att något kan bli så vackert <3

Att vara kär vet jag hur det känns och jag är kär
men att jag skulle kunna bli mer kär
så här kär
och i dig Lovis
det hade jag aldrig kunnat ana
jag ser på dig med den största kärleken man kan ha
med det varmaste hjärtat
och dom blötaste ögonen

LOVIS MAMMA ÄLSKAR DIG